Upptaktsläger i hemmadojon, det är lyx att slippa åka iväg på läger! Det var stor uppslutning till dagens pass och Sensei Björn försökte lära ut en hel del åt oss.
Vi började med fyra enkla tekniker; kisami-tsuki, gyaku-tsuki, uraken och haito. Två olika typer av – slag; stöt-slag. Kisami och gyaku är stötande slag med hela kroppstyngden bakom medan uraken och haito inte har kroppen bakom slaget. Uraken styrs och dras fram av armbågen, haito av axeln, utan att kroppsmassan är med i slaget. Vi fick slå mot varandra, först i viss ordning sedan alltmer svårt i olika ordning och med blockeringar och kontringar.
Sparkar var nästa steg – och som vanligt är det höftböjaren som startar sparken. Upp med knät, sen följer underbenet efter. I maegeri är det viktigt att stödjeknät håller sig på plats, i mawashi ska fotens läge underlätta höftens jobb och i yokogeri är det än mer viktigt att stödjeknät håller sig böjt för att få längre räckvidd på sparken – ett böjt knä tillåter lite mer framåtskjutning. Och i själva sparken är det viktigt att knät hålls kvar på samma höjd, ända tills sparken är klar, dvs tillbakadragen. Otaliga sparkar övades, imorgon kommer flera att ha ont i ljumskarna, det är helt klart.
Heian Sandan var dagens första kata, bunkai på de tre första teknikerna gicks igenom – det är precis samma bunkai som i Heian Nidan, men på chudan-nivå i de teknikerna. Även bunkai på tekniken med block och slaget med fingrar (glömt vad slaget heter) samt losstagningen med vändningen (ej snurr!) gicks igenom. En hel del om hur fötterna rör sig – den främre foten håller sig stilla i förflyttningarna … typ nåt sånt.
Meikio var dagens avancerade kata – timing, timing, timing på den. Sedan var det lite träning med jo-stav innan det var dags att sluta.
Massor av nya saker lär man sig alltid på dessa läger, det gäller bara att komma ihåg allt och inte falla tillbaka till gamla fel. Sensei Björn talade också om att karate är kata och kumite – kihon är bara medel för att nå perfektion i kata och kumite. När vi tränar så ska vi träna för att kunna träffa fullt, men bara vetskapen om detta ska göra att vi låter bli. Men träningen får aldrig bli halvdan, vi ska alltid köra fullt.
I morgon blir det några timmar till, åtminstone jag ser fram emot det.
/Er hängivne dojo-korrespondent Jaana
