Det var med bestörtning vi idag mottog beskedet om att Sensei Björn Grünstein, 6 Dan JKA, har avlidit.
Vi är många som har haft förmånen att få träna för Sensei Björn och få ta del av hans kunskaper inom karate.
Hans passion för karate och hans pedagogiska skicklighet gjorde att träningarna aldrig var enformiga, han hade en förmåga att alltid förnya träningarna – det enda som aldrig ändrades var kravet på att var och en skulle göra teknikerna bättre, snabbare, hårdare och med bättre tajming och att var och en var ansvarig själv för sin utveckling i karate.
Han tog sig också tid att berätta om karatens historia under träningarna, om katornas ursprung, om traditionens betydelse – hans kunskaper i karatens historia var outtömliga kändes det som.
Det är med sorg jag skriver detta inlägg, men också med tacksamhet. Tacksamhet över att ha fått förmånen att träna för Sensei Björn och tacksamhet över att han så generöst delade med sig av sina kunskaper.
Det kommer att bli ett stort tomrum efter honom.
/Jaana
Gävle Shotokan Karateklubb 
Men vad hemskt tråkigt att höra. Vilken förlust. Må han vila i frid.
Jag åker buss varje morgon med en av mina gamla elever från långt tillbaka, och igår meddelade han att Björn Grünstein hade avlidit. Det var mycket sorgligt att höra. 68 år är ingen ålder…
För oss som var med i klubben begynnelse på 70- och 80-talen var Björn en av dom mest tongivande instruktörerna tillsammans med Leif Söderberg och Anders Rydelius (m fl). Han var inte Gävleklubbens ordinarie Sensei, så det var oftast på lägren man träffade honom och hade man också möjligheten att lära känna honom närmare. Han intresserade sig gärna för dem som visade genuint intresse för karaten och ibland kände man sig rentav lite utvald. Vi hade intressanta diskussioner om bl a windsurfing(!), puderåkning (skidor alltså!), samuraisvärd (förstås!), historia(!) m m, m m. Lite karate också faktiskt…
Björn var 10 år äldre än mig och, som jag uppfattade, oerhört allmänbildad inom en mängd områden. Detta förutsätter en stor nyfikenhet och vetgirighet, egenskaper jag är helt säker på att han besatt. Rent fysiskt var han som bekant också ”rätt bred” (redan då!) och det fanns rejäl tyngd i teknikerna när det föll sig så, något man ibland fick smaka på!
Ett stort hjärta, ett geniunt intresse för livet, en man att minnas, sakna och sörja! Vila i frid Björn!
/Janne
Hej jag brukar aldrig vara inne på denna typ av sidor men när jag nu varit så har jag blivit oerhört stolt och glad över alla fantastiska ord och berättelser ni skriver och berättar om Björn som jag levt tillsammans med i nästan 50 år. Jag har ju även levt med karaten tillsammens med er men lite i skymundan. Många kramar och hälsningar från Jeannette Grunstein